Sarubaarn

Vilken vecka! Jag ska skriva lite om den senare, nu har jag bråttom. Den var väldigt ... spännande i alla fall och för första gången sedan mars kände jag mig inte ensam under den veckan. Träffade så mycket människor och kär blev jag också. Nu när jag kom hem igen kände jag mig ännu mer ensam än förut.

Måste kila



Now you've gone away, only emptiness remains

och det är vad mitt liv bygger på

Att vara med på BRS's betessläpp är en tradition för mig. Denna gång var dock annorlunda. Brast ut i tårar när vi lämnade hagarna och gick hela tiden omkring med vad som kändes som en kniv i ryggen. Ville se min Frida där. Minnena kom tillbaka på tidigare somrar då jag släppte henne, såg henne springa eller bara lyckligt åt sitt gräs. Denna gång kändes det inte rätt.
   Jag kan även ibland bara se dig framför mig. Dina pigga, underbara ögon och dina öron riktade framåt. Den där gnistan du hade i dina ögon kommer jag aldrig att glömma.

Fan, vad jag saknar dig. Det hugger i hela mig av saknad. En dag ses vi igen min kära, för det ska vara du och jag. Det ska.
Nu, efter några månader, har verkligen längtan huggit tag. Jag längtar efter dig och vill inget mer än att få vara med dig igen ♥

När jag förlorade dig, förlorade jag min bästa vän

jag saknar dig något fruktansvärt

saknaden dödar mig
kom tillbaka älskling, det är allt jag begär

So I say it in a breath
Hope my dreams will take me there
Where the skies are blue
To see you once again my love
All the seas go coast to coast
Find the place I love the most
Where the fields are green
To see you once again my love

Trodde aldrig att jag någonsin skulle gå så här långt. Vad fan är felet på mig? Jag hoppas verkligen att de där såren på min arm går bort för jag skäms över att ha gått så fruktansvärt långt. Ändå fortsätter jag.
Jag är psykisk sjuk.
Allting lindras faktiskt lite när man går till skolan. Känner nästan mig ännu mer galen nu än innan, och jag tror att det är för att det känns mycket bättre. Smärtan kommer däremot. Det har gått en vecka nu, men det känns som en evighet. Idag fik vi tillbaka matteprov (mvg) och svenska skrivningen (mvg där med!) Efter skolan åkte jag faktiskt till Heron med Elsa och Jenni. Vi var lite allmänt galna. Allt kändes bättre faktiskt. Sen kom jag hem och nu känns allt förjävligt igen och det kommer det att fortsätta göra hela jävla helgen. Jag saknar dig så grovt mycket hela tiden. Trodde aldrig att det skulle bli så här. Älskade lilltjejen, snälla kom tillbaka. Jag behöver dig.

Varje kväll likadan, det går inte att inte gråta eller förhindra utbrotten. Aldrig har jag känt mig så ensam. Älskling, jag vet att det är själviskt av mig, men jag behöver dig så mycket. Ingenting är värt något utan dig.

Jag saknar dig min älskade. Saknarsaknarsaknar dig så att jag blir galen. Visste att det skulle bli svårt, men inte såhär. Mina utbrott jag får börjar skrämma mig. Älskling, jag behöver dig. Ingenting fungerar utan dig, absolut ingenting. Visst kan det se ut som om jag hanterar allt fint, men när jag är ensam får jag spel. Det är läskigt. Saknar dig så mycket att jag bara vill sticka en kniv i magen ibland. Igår låg jag vaken jag vet inte hur länge och ville bara gå ut och gräva ned mig i snön och bli så jävla kall att jag slipper tänka. Min älskade, jag behöver dig mer än någonsin. Att säga hejdå till dig den där kvällen var det svåraste jag någonsin har gjort. Det var så hemskt. Det sista jag såg av dig var dina vackra ögon när jag pussade din fina stjärn en sista gång. Sen marscherade jag ut och trodde jag skulle kräkas. Det var precis som om någon stack mig i ryggen med en kniv. Aldrig, inte ens när jag frusit som mest, har jag skakat så. Älskling, det var det svåraste jag någonsin gjort. Vet inte hur många gånger om dagen som jag kramar om flätan av man jag tog från dig och luktar på den. Den luktar Frida. Älskling vad jag saknar dig. Saknar dig så det gör ont precis överallt. Allt jag gör påminner mig om dig. Precis allt. Jag försökte att tänka lite på framtiden, på sommaren som kommer. Vet inte varför, men jag mådde bara illa och började storgråta. Ord räcker inte för att beskriva någonting. Men det är skönt att skriva av sig lite. Men älskling, jag har alltid tänkt att utan dig är jag ingenting. Du är nu min vackraste ängel. Jag har dig alltid hos mig. Du kommer alltid att vara finast, bäst och min bästa vän. Jag har alla otroliga minnen kvar. Oja, våra minnen tillsammans är oslagbara. Ska nog skriva ner några av de allra bästa någongång. Finaste, någon större personlighet än dig har jag aldrig stött på. Är så otroligt glad att jag fått lära känna dig så väl och följa dig ända till slutet. Men damn, I wish you were here. Just nu tycker jag att ett helt liv utan dig verkar omöjligt att klara av. Men alla säger att det blir bättre och jag antar att det blir det. Du kommer alltid finnas hos mig. Du är så djupt inristad i mitt hjärta som bara är möjligt. Kände ingen så väl som dig och ingen kände mig som du. Allt har ett slut, men jag kan bara inte förstå att du inte finns här bland oss längre. Du har varit så mångas lärare och framför allt har du varit en hjälte hjärtat. Det finns ingen bättre eller mer godhjärtad än dig. Jag kan inget mer än tacka för allting du gett mig ända sedan jag lärde känna dig när jag var åtta. Tack för precis allting, utan dig vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Älskling, vila i frid och kärlek. Jag vet att du har det bra nu. ingen mer smärta och med ditt goda hjärta måste du ha hamnat på en fin plats. Vi kommer att ses igen min älskade, det kommer vi för på något sett är vi menade för varandra. Men fram tills dess kommer jag att sakna dig helt obeskrivligt mycket.

Vila i Frid Fräcka Frida
1992 - 10 mars 2011
världens finaste ängel

Inte glömmer ni väl Earth Hour ikväll?
20.30